Jag skäms för att jag låter dig.

Ingen läser här. Inte du heller. Särskilt inte du.
Men åh vad jag önskar att du gjorde det, bara nu ikväll, så du visste att jag tänker på dig helt stört mycket och att jag hatar dig för att du inte tänkt på mig alls. Kanske någonsin? Har du någonsin tänkt på mig och vad jag skulle tycka om? Vad jag vill? Nej, knappast. Däremot har du nog funderat på hur jobbig jag är de fåtal gånger som jag brutit mönstret att följa dina vinkar eller, gud förbjude, blivit lessen för något så att du faktiskt behövt be om ursäkt.
Jag älskar dig, men för vad? Jag kan inte bara gå och vänta på ett slut. Inte nu igen, inte med dig också.

Jag kan inte skilja på nånting.
Vad är känsla?
Vad är sant och vad är min egen paranoia?
Vad håller oss ihop och varför?
Vill du verkligen det här? Eller går du som jag och väntar på att de ska slå om?
Jag vill ha dig kvar i min säng, till alla pris men inte dethär. Hellre ensam och ledsen än två och ledsna. eller?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0