'vad gör man väl när mörkret faller'

Jag börjar alltid, alltid, alltid tänka på en massa hemska grejer såhär på kvällskvisten.
Typ grejer som har hänt. Grejer som kommer hända. Grejer som kan hända.

Tog mig nyss en dusch och kom att tänka på hur 'väl' jag mådde för 5-6 månader sen. Det känns som att det var igår samtidigt som om det har gått en evighet. Minns fortfarande känslan lika väl. Det känns som ett stort steg att jag någonsin kunnat repa mig, att liksom någon, någonsin skulle ha klarat det verkar omöjligt, när man tänker egentligen. Undrar hur ofta man kommer att sjunka dit igen, och det känns skrämmande. Framtiden är lång och stor och knasigt konstig, och jag kan inte sluta undra över den! Vill mest veta om jag kommer bli lycklig eller om jag kommer bryta ihop på trottoarskanter mitt i natten och skrika själen ur mig fler gånger.

För sånt tycker inte jag är kul.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0